Hah, poopfish.

Det skvallras i lilla byn Fränsta, inget ovanligt med andra ord. Men hallå? Vakna. Har ni inget bättre att prata om?

Merhaba, Selam!

Long time ago.

Mycket händer och min lilla hjärna går på högvarv. Men nu känns allt stabilt. Efter att papperna anlände blev allt mycket bättre. Nu är det bara en resa till Ankara och en veckas väntan efter det, sedan vet vi hur det blir, jag hoppas verkligen att baby får komma. Isf blir det 1 månad tillammans i Sverige, sedan blir det 1 månad tillsammans i Turkiet, efter det åker jag till Norge och jobbar, och tillbaka 4 månader till Turkiet. Jag hoppas att det blir som jag föreställt mig i huvudet. Jag vill inte bli besviken. Seni Seviyorum Askim.

Lyssnar på världens bästa låt nu ; A day away - Coldest night.

Har inte så mycket mer att tillägga, det här är väl det som händer i mitt liv just nu.

Güle Güle!

Det blir aldrig, aldrig som man tänkt sig.

Det blir aldrig som man tänkt sig, aldrig.
Jag for till Turkiet, laddad till tusen, tänkte "Nu ska jag få det här ur världen så fort som möjligt så jag kan njuta av allt annat resten av veckan."
Jag fick allt ur världen, men personen i fråga hade svar på allt, full och dum som man är så var den veckan gjord. Jag umgicks med snubben näst intill 24 timmar om dygnet. Nu sitter jag och väntar på personbevis så jag kan bjuda honom till Sverige. Så vi får väl se hur det hela slutar.

Jag och Söt-Emma Edelbro ska nog åka till Istanbul i början av februari och plugga turkiska, svaret på det får jag på måndag, så nu håller jag bara tummarna.

Ja, har väl inte så mycket mer att säga faktiskt, eller jo. En rätt oväntad person ringde mig igårkväll och var på storfyllan "Kan du inte komma till mig? Jag vill vara med dig?" svaret på det blev nej. Nej, nej, nej. Nu får det vara nog. Min lilla hjärna är så förvirrad ändå, så jag tror inte att det skulle bli bättre av en visit hos honom.