Gör dig inte dummare!

Sofia Lantz är nog den mest löjliga person jag känner och vet om, hon tror att hon är så vuxen och mogen, men hon är raka motsatsen. Min kära vän Sandra skrev ett mail till henne inatt, typ 4 små rader,och fick 10 långa tillbaka, snacka om att ta åt sig.

Kvällen igår var över lag mycket bra, det enda negativa var att jag grinade, Sandra grinade och jag bråkade med Jens (som för övrigt kastade en snus i huvudet på mig, jävla kukarsel. Och efter allt han sa igår så tänker jag aldrig mer prata med honom. Tur att han ska flytta till Norge i ett år så jag slipper se honom.) Träffade mycket roligt folk, men var så full i magen så jag orkade knappt röra mig. Men jag tycker iaf att kvällen var kanon.

Idag har jag inte gjort så mycket annat än att slappa och spelat sims, gjorde nachos med ost i ungnen, ringde Sandra och gissa vad hon gör, om inte nachos i ungnen?! Haha. Ibland är det skrämmande. Jag tycker att vi hade ett mycket givande senimentalt snack igår, sånt stärker mig.

I morgon ska jag upp i skaplig tid, åka och ta ut pengar o sen upp och träna. Måste ju trimma kroppen lite nu innan utlandsresan. :D Haha. Jag längtar!

Nu ska jag gå och se klart slutet på Beck.

Älskar er tjejer! / Kristina.

Falskhet är det värsta jag vet!

Jag kommer nog aldrig att gå tillaka till "Katarina gänget", jag har kommit fram till att det enda dom har gjort för mig är att göra mig ledsen, få mig att känna mig liten och få mig att vara deppig. Sådana vänner behöver inte jag, då är jag hellre ensam. Det är tur att jag har Sandra, Angelica och Hanna, där behöver jag inte ens oroa mig.

Min första vecka som arbetssökande har ändå börjat bra, jag och Sandra var i stugan och myste, drack grogg och lev påhälsad av Hanna, jag har städat och varit duktig, den här ledigheten behövdes, men nu skulle jag kunna börja jobba igen. Synd att jag missade ett samtal från rekryteringen då.

Till heljen blir det skoj, shopping, mys och mittisfestival ;) Känns riktigt bra nu igen.

Nu ska jag spela sims. :)

Jag hade rätt, jag kan genomskåda människor, såå lätt.
Katarina och gänget, mina såkallade "kompisar" dom
skjutsade hem mig igår, och for sedan hela gänget till stan på krogen,
alla ljög för mig rakt upp i ansiktet. Det kallar inte jag kompisar,
tänker inte prata med någon utav dem innan de ber om ursäkt.
Och då menar jag inte en ursäkt på sms, eller telefon överhuvudtaget,
utan det ska vara face to face.

Tack Angelica och Sandra för att ni har lyssnat på mitt gnat idag, men
man måste ju ventilera. Er hoppas jag att jag kan lita på! Älskar er.

Jag känner mig lite utanför faktiskt. Igår hade vi avskredsmiddag för Malin, hon ska iväg o plugga. Först och främst när jag kommer till Katarina så är Fia där, hon hejar inte ens på mig, och det visar sig att vi ska åka hennes bil till hussborg, vem har berättat det för mig? -Ingen.
Vi åt och pratade, men hade nog haft det trevligare om jag var hemma. Jag hörde Elin sitta och prata om att hon hade varit på knutstation med David och Maria och ätit, det kändes som jag blev slagen i magen. Men sa ingenting om det. Sedan började det tisslas och tasslas, Therese skulle köra hem Elin och Lisa i Mickes bil. Det ringde 3 ggr på Katarinas mobil och hon sa att det var Debora varenda gång. Men jag fick för mig att dom skulle vara hos Katarina efter middagen, utan att säga något till mig. Jag ringde till Lisa föratt jag glömde min platttång hos Therese, hon sa att dom var på väg till Rombäck, så då blev jag lite lugnare. Nu på morgonen så skickade jag ett sms till Therese, föratt vi skulle jobba med varandra, skrev att hon skulle ringa upp. Hon ringde hemifrån Katarina och klumpen kom tillbaka. Jag tror att dom ljuger för mig, och hon avslöjade även min misstanke om Maria och David, dom håller på med varandra, klumpen blev ännu större. Det är konstigt att jag reagerar såhär, jag trodde att han var helt borta. Slut är slut lixom, och det har jag accepterat. Men det känns ändå..

Pratade nyss med Angelica, så nu känner jag mig lite lugnare. Jag tror jag ska göra som henne, skaffa tjejkompisar som inte känner varandra. För jag hatar tjejer. Jag stör mig på att mina vänner vet saker, utan att säga någonting, speciellt Katarina. Tyvärr.

Nu ska jag snart iväg o jobba.

Det här är väl egentligen ingenting nytt för mig, utan bara ett ställe att lätta hjärtat på och kunna välja vilka som ska läsa alla mina tankar. Ibland är de man trodde var sina vänner längre bort än sina ovänner, det är det som är så hemskt, man kan inte lita på någon annan än sig själv.
För ett år sedan trodde jag inte att mitt liv skulle se ut som det gör idag, nya vänner har tillkommit, gamla "vänner" har rensats bort. Kärlek är inte längre någonting som jag tror på, förns den rätta dyker upp. Och ingenting jag stärvar efter att uppnå heller, ensam är stark.

Människor som för tillfället svävar runt i mina tankar (på gott och ont) är:
Mamma, pappa, Josse och Håkan, det är liksom min familj, och är de som betyder mest för mig.
Annika, Fredrik, Melvin och Albin, även de tillhörande min familj.
Mormor och farfar, mina förebilder.
Angelica, mitt ljus i mörkret. (Även hennes famlij känns som min)
David, han som var min stora kärlek, han som förstörde alla mina drömmar.
Jens, han som hjälpt mig att komma ifrån helvetet, han som är finast i världen.
Sofia, som en gång var min bästa, bästa kompis, som försvann lika fort som en avlöning.

Men icke att förglömma, Hanna, Katarina, Sandra, Therese, Lisa, Sandra.

Det är väl egentligen de personer som denna blogg i största del kommer att handla om.