Det här är väl egentligen ingenting nytt för mig, utan bara ett ställe att lätta hjärtat på och kunna välja vilka som ska läsa alla mina tankar. Ibland är de man trodde var sina vänner längre bort än sina ovänner, det är det som är så hemskt, man kan inte lita på någon annan än sig själv.
För ett år sedan trodde jag inte att mitt liv skulle se ut som det gör idag, nya vänner har tillkommit, gamla "vänner" har rensats bort. Kärlek är inte längre någonting som jag tror på, förns den rätta dyker upp. Och ingenting jag stärvar efter att uppnå heller, ensam är stark.

Människor som för tillfället svävar runt i mina tankar (på gott och ont) är:
Mamma, pappa, Josse och Håkan, det är liksom min familj, och är de som betyder mest för mig.
Annika, Fredrik, Melvin och Albin, även de tillhörande min familj.
Mormor och farfar, mina förebilder.
Angelica, mitt ljus i mörkret. (Även hennes famlij känns som min)
David, han som var min stora kärlek, han som förstörde alla mina drömmar.
Jens, han som hjälpt mig att komma ifrån helvetet, han som är finast i världen.
Sofia, som en gång var min bästa, bästa kompis, som försvann lika fort som en avlöning.

Men icke att förglömma, Hanna, Katarina, Sandra, Therese, Lisa, Sandra.

Det är väl egentligen de personer som denna blogg i största del kommer att handla om.