Vart är världen påväg?

Har nyss varit ute och gått 4 km i det fina(?) höstvädret, det regnade iaf inte.
Fick ett sms av Elin, så det blir promenad med henne ikväll också. Skönt att röra på döfläsket lite.
Var och klippte mig hos Erika igår, kul att förnya sig lite, köpte en ny platt-tång också, och hela kalaset gick på 1860 :-, men det var jag värd ;P

Sandra ringde på måndag kväll och frågade mig om Fredrik Sundin hade dött, jag viste ingenting, ringde och frågade Hanna, och visst var det så. Senare fick jag höra att han hade hängt sig, och att det var david som hittade honom. Det gör så ont i mig, så ont, att veta att det var david som hittade honom, det är orättvist, hur ska han klara allt detta? Vissa har otur och drabbas ofta. Jag skulle så gärna vilja finnas där för honom, det vet han nog innerst inne att jag gör också, men han skulle aldrig svälja stoltheten att höra av sig. Jag vet jag kanske inte borde bry mig, men som Sandra sa, det är fint att jag bryr mig. Det gör mig så stark att veta att jag kan bry mig om honom på ett moget sätt. Han är ju ändå en speciell person, och kommer alltid att vara.

Fick höra av Erika igår att Jens har fått erbjudande om att vara lärling på frisörerna, så han ska visst inte till Norge nu då? ja, det visar sig väl. Jag saknar nog honom lite. Men den här gången ska jag stå för mitt ord och inte prata med honom. Sådeså.

Tack Sandra, för att du alltid finns där för mig, tack för att du får mig att känna mig så stark.
Tack Hanna för att du har kommit mig så nära, tack för att du bryr dig om mig.
Tack Angelica för att du inte är som alla andra, tack för att du får mig att känna mig speciell.

Snart far jag o Hanna utomlands. :) Jag längtar såååå!

Föresten, Arvid ville hellre heta Gunvald, så nu har han bytt namn.

Älskar er mina gullhöner! / Kristina.