Det finns så mycket jag skulle vilja skriva/säga/skrika, men jag kan inte. Någonting inom mig säger ifrån, samma sak säger mig att det är ingen idé, ingenting kommer att förändras ändå. Det finns ingenting mer jag kan göra.
Syrran ringde förut idag och frågade om jag kunde hämta henne i stan, hon var sjuk. Så jag ringde Hanna så hon hänkade på. Trevlig tur, fick en lampa på köpet. Hemfärden gick fort, det brukar göra det när man kommer på någonting roligt att prata om, och ännu mer roligt blir det när man får medhåll. :)
Det närmar sig valborg, jag hoppas att jag får lika trevligt i år som jag hade förra året. Eller roligare skulle inte vara helt fel, och någonting säger mig att det kommer att bli bättre. Ingen pojkvasker som man ska hålla ögonen på och höra saker om. :D Och ingen pojkvasker som mamma måste bädda ner. ^^,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

1 kommentar:
hah. jag tänkte säga det. i år har vi inga karlar att hålla rätt på o se till att de kommer hem ;P
Skicka en kommentar