Mina innersta tankar.

Idag har jag haft mycket tid att tänka, så lugnt som det har varit idag har det nog aldrig varit.
Suttit och surfat runt överallt, läst bloggar, kollat på bilddagböcker och massa sånt, så nu är jag less. Nu vill jag hem.

I allt mitt tänkande så har jag kommit fram till att jag har mist många nära vänner pga David, eller inte pga honom så, utan pga att jag inte har orkat höra någonting om honom. Ingenting alls. Nu känns det som att det där är borta, David är och kommer alltid att förbli en stor del utav mig, vare sig han vill eller inte.. Det är liksom bara att gilla läget. Jag kan inte bestämma över mina vänner, jag kan inte säga att dom gör fel. Till en början gjorde jag inte det, men sen tänkte jag att jag skulle köra samma teknik som han gjorde mot mig. Vilja sida taktiken. Allt jag hade tänkt skulle bli så bra, men blev raka motsatsen. Jag VET att jag har gjort fel, jag VET att jag har sagt onödiga saker, inte bara på fyllan utan även vräkt ur mig saker närsomhellst, men jag ville bara få alla att fatta att jag tyckte att det var skitjobbigt. Nu känner jag att jag har kommit över det där, jag kanske har bränt alla mina broar hos vissa, men se det här som en ursäkt! Och inte en så liten ursäkt för nu har jag blottat mitt inre.

Vad som har fått mig att skriva detta är Crille Lundell, han kom fram till mig på Viskansparken och berättade hur jävla dåligt David har mått pga mig, men att han nu mår så bra för att han hade träffat en tjej, Crille hade nog räknat med att jag skulle få ett utbrott som jag har fått många ggr innan, men den här gången tänkte/sa jag "Men gud vad roligt för honom"blev glad och gick därifrån , jag tycker verkligen att det är roligt om det nu är så, han är värd världens finaste tjej.

Shit alltså, nu vet ni något som jag tänkt på länge. Jag är ledsen för allt jag har gjort, det var inte med mening jag höll er fångna.

Take it or leave it.