Charterflirt.

Jag är så brydd på mig själv, jag har bara en sak i huvudet hela tiden. Och det värsta är att nu bryr jag mig inte, jag bryr mig inte om folk pratar, om folk tycker att jag är knäpp, jag bryr mig inte. Jag känner mig ändå uppskattad och omtyckt, låt mig luras. Alla har så mycket fördomar.

Igår var jag och Babe hos Ankan en sväng, det var mysigt. Idag har jag jobbat hela dagen, med dementa människor, det är bara en sak jag inte fattar, hur kan man veta att en människa är dement om denne inte kan prata?

Ikväll ska jag till Ångelandet och kolla på en hel drös med filmer, Click, På andra sidan häcken, Walk the line och I dina skor, om vi ens hinner med alla? :)

Pratade med en massa brudar igår på ett forum/msn om Alanya, det känns liksom redan att det är bestämt, det är bara att hoppas på att Hanna inte får fast jobb, då kan det skita sig.

Dagens fråga är, varför försvinner inte charterflirt-känslorna?

Puss på er!