Turkiet i mitt hjärta.


Nu är jag äntligen(?) hemma. Hemma i ett grått trist land, alldeles ensam för att alla är på skola/jobb/stan.
Tråkigt. Jag är ju van att ha människor runt om mig hela tiden nu. Jag har så mkt att skriva så jag vet inte vart jag ska börja..

- pojkar
- fest
- värme
- skratt
- dans
- drinkar
- öl
- turkiskt bad
- turkisk afton
- lögner
- sightseeing
- saltvatten
- shopping med mera, med mera.

Jag saknar turkiet mer nu, än vad jag har saknat hemma när jag var i turkiet. Sista dagarna var helt underbara, och det är ju bra, för det är ju för det mesta de bra stunderna man minns. ;) Men om 16 månader ska jag tillbaka, om inte förr. Då ska jag fanimig stanna för evigt.

Jag gav sandra ett löfte, som jag bröt. :D

Jag har gjort det mesta som man inte ska göra i utlandet, eller jag har gjort sådant jag aldrig trodde jag skulle göra i utlandet. Jag är inte den jag var. Härligt!


Ähh, eftersom det bara är Hanna, Sandra o Angelica som läser så skriver jag inga detaljer, dom kan jag berätta istället.

Imorgon ska jag på fest o visa upp min bruna nuna. ;P Jag hoppas du är på Hanna, jag saknar dig idag.

Herreguuuuuud, jävlar fyfan.

Pusspuss