Alex, Alex, Alex

Jag känner mig så fruktansvärt fjantig, jag är inte kär eller något sånt, det skulle aldrig falla mig in efter en charterflirt, men det är roligt att känna sig uppskattad av någon igen, även om det är en turk. När jag var i turkiet så gjorde jag saker jag sa att jag aldrig skulle göra, jag har ju inte gjort det förut, så något speciellt måste det väl vara. Något som fick mig att ändra uppfattning, och inte dra förhastade slusatser.

Det känns som att jag skiter i allt här hemma, jag ska bara jobba ihop pengar, sedan drar jag. Och det är alltså helt säkert, jag o Hanna är helt säker. Vem vet, jag kanske gifter mig med en turk och aldrig mer kommer hem?! Ne, nu ska jag inte överdriva. Men jag saknar turkiet så fruktansvärt mycket. Absolut den bästa resa jag har gjort. Och jag är så glad att jag for med min lilla Hanni, vi kom varandra så nära. Det behövde vi. Inte en endaste liten diskussion hade vi, inte ett gräl, inte ett bråk. Det är så det ska vara.

Nu när det är höst så tänker jag väldigt mycket på David, men inte så samma sätt, inte på ett dåligt sätt, jag saknar hans personlighet, men inte så att det gör ont, jag bara saknar. På ett bra sätt.

Sov hos Hanna i Ånge inatt, gick en promenad, tog en titt på the grudge, och skickade små sms, och blev helt till oss så fort någon fick ett sms, haha. Hanna klev upp före fyra och åkte och jobbade, hon väckte mig på lunchen kl 9 så vi åt tillsammans, sedan tog jag en promend när hon for tillbaka, och sedan tillbaka till lägan och städade lite. For hem med pappa klockan 4 ungefär.

Jag älskar msn.

K: Tell me something funny?

A: I wanna kiss your lips, i´m horny, now, because i see you.

K: Haha, you are so kind.

Hur lurad kan man bli? Det är dagens fråga.

Puss på er!